Jag gjorde det först, långt före min tvillingbror. Jag klättrade den långt ner hängande bordsduken som fortfarande ligger kvar efter påskfirandet. Det var för tio dagar sedan och jag var överraskande stark redan då. För att vara kattunge.
Sedan dess har jag blivit ännu starkare, klättrar snabbare upp till den höjd som får duken att glida och saker ovanpå att drösa i golvet. I går kom en keramikängel - krasch! - och jag låssades bli jätterädd.
Jag känner mig som en av världens mest älskade kattungar. Den andra är min bror Leonardo. Han är större än jag, ligger kvar och äter längre än jag på mammas tuttar och är snabbare till matskålen i köket. Gäsp vad jag blev trött. Klockan är redan halv tolv och jag har inte tagit min förmiddagslur i fönstret än. Det blir inte i fönstret förresten.Ingen sol idag. Det får bli i soffan.
Brorsan säger att vi skrivit det här tillsammans. OK.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det här var riktigt bra!Kom nu bara inte på tanken att klättra i gardinerna nu också för då blir matte riktigt sur=).
PS:kul ide att ha en kattunge-blogg DS.
jag håller med,rolig ide!det skulle vara otroligt roligt om man fick se några fina bilder på när dom bestiger mount everest!
Skicka en kommentar